Omsorgen ska utgå från människan. Den som behöver stöd ska mötas med respekt, självbestämmande och möjlighet att leva ett tryggt, rikt och självständigt liv.
Förr eller senare blir de flesta av oss beroende av andra människors stöd. För vissa sker det sent i livet. För andra handlar det om en medfödd eller förvärvad funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller sjukdom.
Oavsett orsaken ska den som behöver kommunens omsorg mötas med respekt, trygghet och möjlighet att bestämma över sitt eget liv.
Omsorg handlar om mer än att utföra beviljade insatser. Den handlar om relationer, delaktighet, frihet, gemenskap och möjligheten att fortsätta vara den man är.
Den som behöver stöd är inte ett schema eller ett ärende. Det är en människa med ett eget liv och en egen vilja.
Omsorgens uppgift är inte bara att hålla människor säkra och vid liv. Den ska ge människor möjlighet att leva.
Alla människor har lika värde och alla människor har kunskaper, erfarenheter och förmågor som är viktiga för samhället. Ålder eller funktionsnedsättning får aldrig innebära att människan förväntas anpassa sig efter organisationens rutiner.
LSS är en rättighetslag. Personlig assistans är en frihetsreform. Äldreomsorgen ska ge trygghet, gemenskap och självbestämmande. Organisationen ska anpassas efter människans behov, inte tvärtom.
Omsorg är också en jämställdhetsfråga. De flesta som arbetar i äldreomsorgen är kvinnor. När den offentliga omsorgen inte räcker är det dessutom ofta kvinnor som går ner i arbetstid eller tar ett större ansvar för anhöriga.
De flesta medarbetare inom äldreomsorgen och LSS gör varje dag ett viktigt och uppskattat arbete. Många äldre, brukare och anhöriga beskriver personal som vänlig, respektfull och engagerad. Problemen handlar därför inte främst om att människor inte vill göra ett bra arbete. De handlar om vilka förutsättningar organisationen ger personalen att lyckas.
Kommunens Lex Sarah-utredningar, arbetsmiljögranskningar och egna uppföljningar visar återkommande brister i kontinuitet, dokumentation, informationsöverföring, bemanning, kompetens och ledning. När arbetet är hårt tidspressat, när många olika personer ansvarar för samma omsorgstagare eller när viktig information inte förs vidare ökar risken för att insatser försenas, missas eller utförs på ett sätt som inte motsvarar den enskildes behov.
Den som får omsorg ska kunna lita på att beslutade insatser genomförs och följs upp. När arbetslag är instabila, när många vikarier används eller när ansvarsfördelningen är otydlig blir verksamheten mer sårbar. Det blir också svårare för personalen att upptäcka förändringar i hälsa, mående och behov.
Genomförandeplaner, social dokumentation och informationsöverföring är avgörande för en trygg omsorg. Om viktiga händelser inte dokumenteras eller om information stannar mellan olika yrkesgrupper blir det svårt att säkerställa att den enskilde får rätt stöd.
Personalen behöver kunskap om bland annat demenssjukdomar, funktionsnedsättningar, kommunikation, lågaffektivt bemötande och riskbedömning. Kompetensutveckling måste planeras långsiktigt och finnas innan svåra situationer uppstår, inte sättas in först efter att något gått fel.
Brister måste kunna rapporteras utan rädsla för skuld eller repressalier. En verksamhet blir inte bättre av att problem förminskas eller hålls inom arbetsgruppen. Den blir bättre när personal, brukare och anhöriga vågar säga ifrån och möts av en ledning som lyssnar och agerar.
Vänsterpartiets slutsats är att omsorgens kvalitet inte kan byggas genom att leta efter enskilda syndabockar. Kommunen måste undersöka varför brister uppstår, vilka organisatoriska förhållanden som bidrar och om de åtgärder som beslutas faktiskt leder till varaktiga förbättringar.
En trygg omsorg bygger på rätt bemanning, rätt kompetens, fungerande ledarskap och en kultur där problem får komma fram.
Lex Sarah-utredningarna visar att allvarliga händelser sällan kan förstås som isolerade misstag. Bakom händelserna finns återkommande problem med ledning, bemanning, kompetens, informationsöverföring och arbetsmiljö.
Enhetschefer ska följa upp kvalitet, arbetsmiljö, dokumentation, kompetens och personal. Det går inte om chefsuppdraget är så stort att närvarande ledarskap blir praktiskt omöjligt.
Hemtjänst, biståndshandläggare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper måste dela information. När verksamheter arbetar i stuprör riskerar viktig kunskap att försvinna mellan dem.
När social dokumentation och genomförandeplaner inte uppdateras blir det svårt att veta om den enskilde fått den omsorg som beslutats och önskats.
Kommunens egna utredningar beskriver arbetsplatser där situationer mörkas och där skitsnack, härskartekniker och särbehandling har tillåtits påverka verksamheten.
När personal börjar skapa egna regler eller slutar följa gemensamma arbetssätt är det ledningens ansvar att agera. Samtidigt måste ledningen ha tillräckligt med tid, kompetens och stöd för att kunna göra det.
Vänsterpartiet vill därför flytta fokus från jakt på syndabockar till de bakomliggande orsakerna. En fungerande organisation ska göra det lätt att göra rätt och svårt att låta brister fortsätta.
Arbetsmiljöverket granskade 2025 hemtjänstens lokaler på Blentarpsgården och riktade kritik på åtta punkter. Myndigheten konstaterade bland annat att personal riskerade ohälsa genom en obalans mellan arbetets krav och tillgängliga resurser.
Orealistisk tidsplanering och små marginaler gör det svårt att hantera larm, sjukdom, förseningar och andra händelser som alltid uppstår i omsorgsarbete.
Granskningen pekade också på brister i riskbedömningar, arbetet kring hot och våld samt arbetsmiljörisker vid transporter med cykel.
Extra allvarligt är att verksamheten enligt Arbetsmiljöverket redan kände till flera av problemen utan att tillräckliga åtgärder hade genomförts.
Efter flera år med försämrad arbetsmiljö och höga sjuktal visar kommunens bokslut för 2025 en positiv förändring. Sjukfrånvaron inom vård och omsorg minskade, liksom andelen medarbetare som själva valde att säga upp sig.
Sjukfrånvaron sjönk bland undersköterskor både i hemtjänsten och på särskilda boenden. Även stödassistenter inom LSS fortsatte att förbättra sina sjuktal. Kommunens riktade rehabiliteringsarbete verkar ha bidragit till utvecklingen.
Det är bra och ska erkännas.
Samtidigt är sjukfrånvaron fortfarande hög. En stor del består av långvariga sjukskrivningar, och personalomsättningen bland tillsvidareanställda ligger fortfarande på en nivå som skapar problem för kontinuiteten.
Vård- och omsorgsförvaltningen stod under 2025 för 490 rapporterade tillbud och 169 olycksfall. Ohälsosam arbetsbelastning var den vanligaste orsaken till tillbud. Hot och våld var den vanligaste orsaken till faktiska olycksfall.
Bakom siffrorna finns personal som möter svåra situationer, ibland utan tillräcklig bemanning, rätt kompetens eller möjlighet till återhämtning.
Riskerna kan minskas genom utbildning, rätt bemanning, fungerande lokaler, tydliga rutiner, handledning och chefer som har tid att följa verksamheten.
En verksamhet med engagerade medarbetare, låg personalomsättning och stabila arbetslag ger också större trygghet och bättre livskvalitet för dem som behöver kommunens stöd.
Kommunens arbete med den så kallade bemanningshandboken visar vad som kan hända när stora förändringar genomförs utan tillräcklig förankring.
Modellen skulle skapa en mer enhetlig bemanningsplanering och omfattade bland annat samplaneringspass där personal kunde behöva arbeta på andra enheter.
Kritiken blev omfattande. Personal beskrev sämre framförhållning, svårigheter att planera vardagen och ökad stress. Kommunal valde att inte delta i styrgruppen.
Arbetet pausades och ersattes av en arbetsgrupp för hållbar bemanning. Det var nödvändigt.
Personal måste kunna planera arbete, familjeliv och återhämtning. Scheman ska ges med god framförhållning och förändras restriktivt.
Kontinuitet skapar trygghet både för personalen och för den som får omsorg. Samplaneringspass ska ersättas med hållbara bemanningslösningar.
Tillitsbaserad styrning kan inte ersätta tillräcklig bemanning. Personal måste ha faktisk tid att utföra omsorgen, dokumentera, samverka och möta människor utan ständig tidspress.
Vänsterpartiet vill införa heltid som norm och tillsvidareanställning som huvudregel. Samtidigt måste scheman och arbetsbelastning vara sådana att människor faktiskt orkar arbeta heltid.
Det är positivt att kommunen har förstärkt ledningen för legitimerad personal med fler enhetschefer. Samma princip måste gälla i hela vård- och omsorgsförvaltningen. Chefer behöver rimliga personalgrupper, administrativt stöd och tid att vara närvarande.
Den som behöver stöd från kommunen förlorar inte rätten att bestämma över sitt eget liv.
Den som bor på ett äldreboende ska kunna påverka sina måltider, sina aktiviteter, sin utevistelse och sin vardag. Den som har stöd enligt LSS ska ha verkligt inflytande över hur stödet utformas och vilka mål som ska prägla vardagen.
Genomförandeplanen ska beskriva hur den enskilde vill leva sitt liv. Den ska inte skrivas om för att passa organisationens behov.
Genomförandeplaner ska vara levande dokument som tas fram och följs upp tillsammans med den enskilde. När det är relevant ska även anhöriga och andra viktiga personer kunna bidra.
Personal ska aldrig pressas att skriva planer som ger sken av att den enskilde har valt sådant som egentligen beslutats av organisationen.
När Ingrid Silfversson på Solkullen berättade om sin vardag handlade kritiken inte främst om en matsal. Den handlade om möjligheten att välja.
Hon ville kunna äta tillsammans med andra, komma ut oftare och delta i aktiviteter som hon själv upplevde som meningsfulla. I stället upplevde hon att viktiga delar av vardagen bestämdes över hennes huvud.
Det visar varför självbestämmande inte får reduceras till en formulering i en genomförandeplan. Den enskilde måste också uppleva att valen är verkliga.
Att få äta tillsammans med andra, komma ut, känna gemenskap och påverka sin vardag är inte lyx. Det är en del av ett värdigt liv.
Ingen ska behöva avstå från ett trygghetslarm därför att avgiften inte ryms i pensionen. Tillgången ska avgöras av behov, inte av betalningsförmåga.
Kommunen ska utveckla mötesplatser, kulturaktiviteter, hälsosamtal och samarbete med pensionärsföreningar, studieförbund och civilsamhälle.
Att bo kvar hemma, flytta till ett särskilt boende eller välja en annan boendeform ska så långt som möjligt vara den äldres eget val.
Människor ska inte nekas ett tryggare boende därför att kommunens ekonomi eller organisation prioriterar hemtjänst framför särskilt boende.
LSS är en rättighetslag. Den ska garantera att personer med omfattande funktionsnedsättningar får det stöd som krävs för att kunna leva som andra.
Insatserna ska inte begränsas av vad som är enklast eller billigast för organisationen. Den enskildes behov, vilja och möjlighet till delaktighet ska stå i centrum.
Personlig assistans är en frihetsreform. Den ger människor möjlighet att arbeta, studera, bilda familj, ha relationer och delta i samhällslivet.
Den som har personlig assistans ska själv ha så stort inflytande som möjligt över hur stödet utformas och vem som utför det. Sjöbo kommun ska säkerställa att den kommunala assistansen håller hög kvalitet, präglas av kontinuitet och utgår från den assistansberättigades egna val.
Daglig verksamhet ska ge mening, utveckling och gemenskap. Den ska erbjuda olika aktiviteter och anpassas efter deltagarnas intressen, förmågor och mål.
Kommunen ska planera LSS-boenden i takt med behoven. Miljön ska vara trygg och ge möjlighet till både privatliv, gemenskap och deltagande i samhället.
Vid vårt besök på den dagliga verksamheten Örnen fick vi en positiv bild av ett arbete där omsorgspedagoger utbildar, stöttar och handleder personalen.
Kunskap ska inte bara finnas i riktlinjer och utbildningsmaterial. Den måste finnas tillgänglig i vardagen när situationer blir svåra, känslomässigt krävande eller komplexa.
Personalen behöver utbildning, fortbildning och handledning inom bland annat funktionsnedsättningar, kommunikation, rehabilitering, lågaffektivt bemötande och rättighetslagstiftning.
Alla människor behöver inte samma sorts bostad eller stöd. Kommunen måste därför planera för flera olika boendeformer.
Vänsterpartiet är mycket positivt till det förstärkta LSS-boende som planeras i Bjärsjölagård och som beräknas öppna 2028. Boendet är särskilt utformat för personer med mycket omfattande behov, där stress, utåtagerande beteende och säkerhetsrisker måste kunna hanteras på ett genomtänkt sätt.
Boendet planeras med fyra permanenta lägenheter och en reservlägenhet. Separata entréer, slitstarka material och genomtänkta säkerhetslösningar ska minska riskerna för både boende och personal.
Personalen ska inte arbeta ensam, utan bemanningen ska anpassas efter de boendes stora behov. Det är en viktig satsning som kan ge tryggare stöd, bättre kontinuitet och större närhet än externa placeringar.
Externa placeringar för personer med mycket omfattande behov kan kosta upp till 25 000 kronor per person och dygn. Ett eget kommunalt boende kan därför ge både bättre kvalitet, större demokratisk kontroll och lägre kostnader över tid.
Det förstärkta boendet i Bjärsjölagård är ett bra exempel på hur kommunen kan ta ett långsiktigt ansvar. Samtidigt behöver planeringen fortsätta, eftersom ytterligare liknande behov kan uppstå framöver.
Alla äldre behöver inte ett särskilt boende, men många vill inte heller bo ensamma kvar i en stor villa.
Konceptet Tillsammansboende, med egna lägenheter och gemensamma ytor, kan bli ett viktigt mellanting mellan ordinärt boende och särskilt boende.
Den typen av bostäder kan minska ensamhet, skapa trygghet och ge människor möjlighet att behålla både självständighet och gemenskap.
Fler attraktiva senior- och trygghetsbostäder skapar också flyttkedjor. När äldre får bra alternativ kan villor frigöras för barnfamiljer.
Kommunen behöver planera långsiktigt för fler demensplatser. Det planerade nya boendet vid Ängsbyn omkring 2032 är viktigt, men behovsutvecklingen måste följas löpande.
Kommunen får inte vänta tills platsbristen redan blivit akut.
Hemtjänstens hus visar vad bra arbetsmiljöinvesteringar kan betyda. Genom att bygga om befintliga lokaler med ett tydligt fokus på hemtjänstens behov har kommunen skapat en arbetsplats som uppskattas av personalen.
Sådana investeringar stärker både arbetsmiljön och verksamhetens kvalitet.
Kommunens utredningar visar att kompetensbrister har bidragit till allvarliga händelser.
Inom demensvården har kommunen konstaterat att kunskapen om demenssjukdomar varit för låg och behövt höjas skyndsamt. Inom LSS har personal haft svårt att redogöra för vad lågaffektivt bemötande innebär.
Det är inte rimligt att kompetensutveckling först sätts in efter att någon redan farit illa.
Varje verksamhetsområde ska ha en långsiktig plan för vilken kompetens som behövs i dag och framöver.
Nyanställda och vikarier ska få en ordentlig introduktion innan de förväntas arbeta självständigt.
Personal som möter svåra situationer ska ha tillgång till kvalificerad handledning och stöd i vardagen.
Kommunen behöver också säkra kompetensen hos cheferna. Ett hållbart ledarskap kräver rimliga personalgrupper, administrativt stöd och tid för uppföljning, arbetsmiljö och närvaro i verksamheten.
En bra verksamhet är inte en verksamhet där ingenting någonsin går fel. En bra verksamhet är en verksamhet där brister upptäcks, rapporteras, utreds och används för att förbättra arbetet.
Tystnad skyddar inte verksamheten. Den skyddar problemen.
Vi vill införa råd där brukare och anhöriga regelbundet kan möta ansvariga chefer och politiker och följa hur synpunkter leder till förändring.
Medarbetare ska kunna rapportera risker, kritisera beslut och lämna förbättringsförslag utan rädsla för repressalier.
Sjöbo demensförening, pensionärsföreningar, funktionsrättsorganisationer och andra delar av civilsamhället ska ses som kunskapsbärare och samarbetspartner.
Kommunen ska återkoppla vad som händer med synpunkter, avvikelser och Lex Sarah-utredningar. Samma problem ska inte behöva återkomma därför att lärandet stannar i ett dokument.
Personal, brukare och anhöriga ska kunna vända sig till medier och berätta om brister utan att känna att de gjort något fel.
Det räcker inte att direkta repressalier uteblir. Chefer måste förstå att människor inte ska pressas, skuldbeläggas eller hänvisas till interna kanaler som om dessa vore den enda tillåtna vägen.
Människor som ställer krav och säger ifrån är inte ett problem för omsorgen. De hjälper kommunen att se om verksamheten verkligen fungerar för dem den finns till för.
Många rapporterade avvikelser behöver inte betyda att en verksamhet är sämre. Det kan också betyda att personalen vågar rapportera och att organisationen aktivt söker efter risker.
Sjöbo har gjort flera intressanta satsningar på välfärdsteknik, digital hemtjänst, GPS-baserade trygghetslarm och nya arbetssätt. Teknik kan ge större självständighet och trygghet.
Men tekniken får aldrig användas som ett svepskäl för att ersätta mänsklig kontakt eller minska bemanningen.
Välfärdsteknik ska frigöra mer tid till omsorg. Den ska inte ersätta omsorgen.
Den som får hemtjänst ska möta så få olika personer som möjligt. Fasta omsorgskontakter och stabila arbetslag gör det lättare för personalen att upptäcka förändringar i hälsa och behov.
Kontinuitet är särskilt viktig för personer med demenssjukdom, kognitiva svårigheter, psykisk ohälsa eller kommunikationssvårigheter.
Våra viktigaste förslag för en tryggare och mänskligare omsorg:
Underlaget bygger på Vänsterpartiet Sjöbos valmanifest 2026–2030, Sjöbo kommuns Lex Sarah-utredningar och åtgärdsplaner, Arbetsmiljöverkets granskningar, kommunens personal- och hälsobokslut samt samtal med brukare, anhöriga, personal, föreningar och verksamhetsansvariga.