VÄNSTERPARTIET GRANSKAR
Kristdemokraterna anklagar Sjöbo kommun för att bedriva en ”häxjakt” på ägare av enskilda avlopp. Kommunen svarar att tillsynen är lagstadgad och att varje anläggning bedöms efter sin funktion.
Vår granskning ger inte stöd för att kommunen bedriver en generell häxjakt. Arbetssättet har dessutom förbättrats efter kritik från kommunens revisorer. Men kommunen saknar fortfarande en samlad uppföljning som kan visa om tillsynen i praktiken är konsekvent, individuell och proportionerlig.
I augusti fick Vänsterpartiet Sjöbo ett mejl från en kommuninvånare. Hon hade sett att Kristdemokraterna lovade att ”stoppa häxjakten på enskilda avlopp” och ville veta om vi var inne på samma linje.
Ett av KD:s vallöften i Lövestad är att ”stoppa häxjakten på enskilda avlopp”. Är ni inne på samma linje?
Bakgrunden var en debatt i Ystads Allehanda. Den 3 juni skrev Kristdemokraternas gruppledare Lars Lundberg att fastighetsägare pressades av hårda vitesförelägganden och att tidigare godkända anläggningar inte respekterades. Han menade också att enskilda avlopp pekades ut som ett större miljöproblem än vad forskningen motiverade.
En vecka senare svarade centerpartisten Jörgen Ny, förste vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Han framhöll att kommunens tillsyn är ett lagstadgat ansvar, att en anläggnings ålder inte ensam avgör bedömningen och att kommunen inte kräver en ny anläggning om den befintliga fungerar och uppfyller reningskraven.
De två beskrivningarna var svåra att förena. Därför ville vi undersöka hur tillsynen faktiskt går till, vilka resultat den leder till och vilken betydelse anläggningens ålder, funktion, kostnaden för fastighetsägaren och planerat kommunalt VA har i bedömningen.
När frågan diskuterades i Vänsterpartiet Sjöbos partigrupp berättade en ny medlem om familjens egna erfarenheter av kommunens tillsyn.
Enligt honom krävde kommunen att deras enskilda avloppsanläggning skulle bytas eftersom den ansågs ha passerat sin garantitid. Familjen riskerade vite om anläggningen inte åtgärdades, samtidigt som kommunen kände till att kommunalt vatten och avlopp var på väg till området.
Familjen investerade därför i ett nytt enskilt avlopp till en betydande kostnad, trots risken att kort därefter även behöva betala för anslutning till det kommunala VA-nätet. Enligt medlemmen hade liknande krav ställts på flera grannar. Deras upplevelse var att kommunen lade större vikt vid anläggningarnas ålder än vid hur de faktiskt fungerade.
Viktigt om vittnesmålet
Detta är en enskild persons berättelse. Vi har inte granskat hela ärendeakten och kan därför inte avgöra vilka underlag kommunen hade eller om det fanns ytterligare brister i anläggningen. Fallet bevisar inte hur kommunen arbetar generellt.
Berättelsen väckte däremot konkreta frågor: Vilken betydelse får anläggningens ålder? Hur kontrolleras den faktiska funktionen? Hur vägs kostnaden mot miljönyttan? Och vad händer när kommunalt VA redan är planerat?
Den 19 augusti 2026 skickade vi tolv frågor till Sjöbo kommun. Syftet var att få en tydligare bild av hur tillsynen går till, vilka krav som ställs och vad tillsynen faktiskt har lett till under åren 2022–2026.
Frågorna handlade om fyra områden:
• Tillsynens resultat: Hur många anläggningar hade granskats? Hur många ärenden avslutades utan krav? Hur många ledde till åtgärder, förelägganden, förbud eller viten?
• Bedömningen av anläggningarna: Vilka kriterier använder kommunen? Vilken betydelse har anläggningens ålder? Kan en äldre anläggning godtas om den fortfarande fungerar?
• Proportionalitet och tidsfrister: Hur lång tid får fastighetsägaren på sig? Vägs kostnaden för en åtgärd mot den miljönytta som förväntas?
• Rättssäkerhet och uppföljning: Hur bedrivs den riskbaserade tillsynen? Vilka styrande dokument används? Hur många beslut har överklagats, ändrats eller upphävts?
Vi bad inte kommunen att ta fram ny statistik om sådan saknades. I stället efterfrågade vi befintliga sammanställningar, rapporter och registerutdrag.
Kommunens utdrag visar en omfattande tillsyn. Men statistiken beskriver olika delar av handläggningen och kan inte läsas som ett sammanhängande flöde från första tillsyn till slutligt beslut.
| År | Tillsyner | Utan krav | Information om krav | Förelägganden | Förbud med vite |
|---|---|---|---|---|---|
| 2022 | 53 | 1 | 39 | 1 | 2 |
| 2023 | 70 | 2 | 41 | 1 | 4 |
| 2024 | 125 | 7 | 110 | 6 | 10 |
| 2025 | 121 | 8 | 92 | 9 | 8 |
| 2026* | 70 | 3 | 49 | 1 | 2 |
| Totalt | 439 | 21 | 331 | 18 | 26 |
* Siffrorna för 2026 gäller till och med den 31 augusti. Tillsyn ett år efter att en ny anläggning tagits i drift ingår inte i tabellens tillsynssiffror.
Källa: Sjöbo kommuns svar till Vänsterpartiet Sjöbo den 8 september 2026.
Kommunen besvarade de flesta av våra frågor och lämnade fler uppgifter än vi hade väntat oss. Miljöenheten redovisade också fem överklaganden under perioden. Fyra är avgjorda och i samtliga fick kommunen rätt. Ett överklagande från 2026 är ännu inte avgjort.
Samtidigt förklarade kommunen att varje enskilt ärende hade behövt öppnas för att det skulle gå att följa hela vägen från första kontakt till slutligt beslut. Därför finns det fortfarande viktiga frågor som statistiken inte besvarar.
Siffrorna visar antal tillsyner, informationsbrev, förelägganden och förbud. Men det framgår inte vilka åtgärder som följde i samma ärende. Därför går det inte att beräkna hur stor andel av de inspekterade anläggningarna som slutligen godkändes, behövde mindre åtgärder eller förbjöds.
Kommunen redovisar 331 informationsbrev om krav på åtgärd. Men statistiken visar inte hur många av dessa som skickades efter ett aktuellt platsbesök och hur många som byggde på äldre registeruppgifter. Det är viktigt eftersom ett sådant brev lätt kan uppfattas som att kommunen redan har avgjort saken.
För 2026 redovisar kommunen att nio av tretton inspekterade anläggningar från 1999 till 2002 bedömdes fungera tillfredsställande utan krav på åtgärder. Någon motsvarande sammanställning för åren 2022 till 2025 har inte redovisats.
Kommunen svarar att miljönyttan och kostnaden för fastighetsägaren vägs mot varandra enligt gällande praxis. Men underlaget visar inte hur bedömningen dokumenteras, hur ofta kostnaden påverkar beslutet eller vilka hänsyn som tas i de enskilda ärendena.
För 2025 redovisar kommunen totalt 121 tillsyner, medan de angivna underkategorierna summerar till 41. För 2026 anges 70 tillsyner, medan underkategorierna summerar till 69. Det kan finnas kategorier som inte tagits med i svaret, men det framgår inte av underlaget.
Bristerna i statistiken visar inte att kommunens beslut är felaktiga. Men de gör det svårt för medborgare och politiker att bedöma om tillsynen i praktiken är konsekvent, individuell och proportionerlig.
Här finns en skillnad som är viktig att förstå. Kommunens handlingsplan använder anläggningens ålder för att prioritera vilka avlopp som ska granskas. Samtidigt säger miljöenheten att åldern egentligen inte har någon betydelse för det slutliga beslutet. Då ska anläggningens faktiska funktion bedömas.
Uppgifterna behöver inte motsäga varandra. Ålder kan användas som en riskindikator utan att vara ett bevis för att anläggningen är bristfällig.
Anläggningens ålder, teknik, tidigare uppgifter och områdets miljökänslighet kan påverka vilka avlopp kommunen väljer att kontrollera först.
Kommunen ska undersöka anläggningens utformning, skick och reningsfunktion. Att vattnet rinner undan är inte i sig ett bevis för att avloppet renar tillräckligt.
Krav på åtgärder ska grundas på bristerna i den aktuella anläggningen, gällande skyddskrav och en bedömning av om åtgärden är skälig.
”Egentligen ingen, det är funktionen som bedöms.”
Kommunen skriver också att en äldre anläggning kan godtas om den bedöms fungera tillfredsställande.
Under 2026 inspekterade kommunen tretton markbäddar och infiltrationer anlagda mellan 1999 och 2002. Nio bedömdes fungera tillfredsställande och fick inga krav på åtgärder.
Det talar emot att kommunen automatiskt underkänner en anläggning enbart på grund av dess ålder. Däremot saknas motsvarande statistik för tidigare år.
Det är rimligt att använda ålder som en av flera faktorer när kommunen prioriterar sin tillsyn. Men åldern får inte behandlas som ett bevis för att en viss anläggning måste ersättas. Den avgörande frågan är därför inte bara vilka anläggningar som granskas, utan vad kommunen faktiskt undersöker innan den framför ett krav.
Källa: Sjöbo kommuns handlingsplan för enskilda avlopp och miljöenhetens svar till Vänsterpartiet Sjöbo den 8 september 2026.
För en fastighetsägare kan ett brev från kommunen uppfattas som ett bindande krav, även när kommunen betraktar det som information. Skillnaden är viktig. Ett informationsbrev är inte automatiskt ett överklagbart beslut, medan ett föreläggande eller förbud är ett formellt myndighetsbeslut.
Sjöbo kommun uppger att ett informationsbrev kan skickas utan ett nytt platsbesök om det redan finns tydliga uppgifter i kommunens register. Uppgifterna kan bygga på tidigare inspektioner eller information från slamtömningsentreprenören. Om underlaget är osäkert säger kommunen att ett platsbesök görs redan före informationsbrevet.
Kommunen informerar om sin preliminära bedömning och uppmanar fastighetsägaren att ansöka om tillstånd eller lämna fler uppgifter. Sjöbo kommun anger normalt sex månader för att lämna in en ansökan.
Om brevet bara innehåller information är det inte ett formellt föreläggande och medför inte i sig att ett vite ska betalas.
Kommunen uppger att platsbesök alltid görs innan den beslutar om föreläggande eller förbud. Fastighetsägaren ska också normalt få möjlighet att bemöta uppgifter som kan få betydelse för beslutet.
Det är här anläggningens faktiska funktion och eventuella brister ska undersökas.
Ett föreläggande kan innebära att fastighetsägaren måste lämna uppgifter, genomföra provtagning eller åtgärda konstaterade brister.
Beslutet ska ange vad som krävs, varför kravet ställs och hur beslutet kan överklagas.
Om fastighetsägaren inte agerar kan kommunen besluta om förbud mot att använda avloppet. Förbudet kan förenas med ett vite.
Vitet betalas inte automatiskt. Kommunen måste ansöka hos mark- och miljödomstolen om att det ska dömas ut.
”Detta brev är information och inte ett formellt beslut. Brevet kan därför inte överklagas. Innan kommunen fattar ett eventuellt beslut får du möjlighet att lämna uppgifter och synpunkter.”
Den formuleringen bör användas när brevet faktiskt endast är information och inte innehåller något bindande beslut.
Kommunens besked att platsbesök alltid görs före ett föreläggande eller förbud är positivt. Men ett informationsbrev kan redan skapa bilden av att kommunen har bestämt att anläggningen måste ersättas. Därför bör platsbesöket göras innan kommunen framför en konkret slutsats om att en viss anläggning behöver bytas, inte bara innan det formella beslutet fattas.
Källa: Sjöbo kommuns svar till Vänsterpartiet Sjöbo den 8 september 2026 samt Länsstyrelsens information om överklagande av kommunala beslut enligt miljöbalken.
På uppdrag av Sjöbo kommuns förtroendevalda revisorer granskade PwC kommunens arbete med enskilda avlopp under 2025. Helhetsbedömningen var att kommunen i allt väsentligt hade en välgrundad strategi som bidrog till arbetet för god vattenstatus.
Kritiken gällde framför allt vad som hände i början av ett ärende. PwC såg en risk för att fastighetsägare kunde uppfatta kommunens informationsbrev som ett redan fattat och tvingande beslut.
Kommunen har i allt väsentligt en välgrundad strategi för hanteringen av enskilda avloppsanläggningar.
Granskningen var alltså inte ett generellt underkännande av kommunens tillsyn. PwC bedömde att kommunen hade dokumenterade behovsanalyser, riktlinjer, prioriteringar och en etablerad handläggningsprocess.
Det standardiserade brevet betonade skyldigheter, tidsfrister, förbud och vite. Rådgivning och möjligheten till en individuell bedömning fick mindre utrymme.
Informationsbrev skickades normalt efter kontroll av kommunens register och arkiv. Något platsbesök av anläggningens aktuella skick gjordes inte som standard före det första brevet.
Slamtömningsentreprenören såg regelbundet anläggningarna, men dessa observationer efterfrågades och sammanställdes inte systematiskt innan informationsbreven skickades.
Den första rådgivningen bestod huvudsakligen av det standardiserade brevet samt möjlighet att kontakta kommunen via telefon eller e-post. Någon individuell teknisk förhandsbedömning på plats erbjöds normalt inte.
Samhällsbyggnadsnämnden uppgav i november 2025 att en språkkonsult hade arbetat om brevet utifrån PwC:s rekommendationer. Miljöenheten bekräftade i september 2026 att brevet hade uppdaterats.
Kommunen uppger att platsbesök alltid görs före ett informationsbrev om registeruppgifterna är osäkra.
Kommunen uppger att platsbesök alltid genomförs innan den beslutar om föreläggande eller förbud.
Kommunen säger att registeruppgifter kan bygga på tidigare inventeringar och platsbesök samt på uppgifter från tekniska förvaltningen och slamtömningsentreprenören.
Kommunen har tagit PwC:s kritik på allvar och förändrat delar av arbetssättet. Det är positivt. Men uppgifterna om det nya arbetssättet kommer i huvudsak från kommunen själv. För att bedöma hur det fungerar i praktiken behövs den utlovade skriftliga rutinen, det reviderade informationsbrevet och en tydligare uppföljning av hela processen.
Källor: PwC:s rapport Granskning av enskilda avlopp, augusti 2025, samhällsbyggnadsnämndens beslut den 11 november 2025, § 116, samt miljöenhetens svar till Vänsterpartiet Sjöbo den 8 september 2026.
Vi har inte funnit belägg för att kommunen systematiskt kräver att fungerande anläggningar ska bytas eller att vite används rutinmässigt utan individuell prövning. Men det betyder inte att allt fungerar tillräckligt bra.
Efter PwC:s kritik har informationsbrevet skrivits om. Kommunen uppger också att platsbesök alltid görs före föreläggande eller förbud och att osäkra registeruppgifter ska kontrolleras på plats redan före informationsbrevet.
Det är viktiga förbättringar. Men det saknas fortfarande en samlad och offentlig uppföljning som visar hur det nya arbetssättet fungerar i praktiken.
Kommunen har förbättrat sitt arbetssätt efter PwC:s kritik. Men kommunen saknar fortfarande en samlad uppföljning som visar om tillsynen i praktiken är konsekvent, individuell och proportionerlig.
Bedömningen bygger på kommunens statistik för 2022 till 2026, PwC:s revisionsrapport, samhällsbyggnadsnämndens svar och miljöenhetens kompletterande uppgifter.
Tillsyn av enskilda avlopp behövs för att skydda dricksvatten, vattendrag och människors hälsa. Men stora kostnader för enskilda måste vila på ett tydligt, aktuellt och individuellt underlag.
Utifrån vad som framkommit i vår granskning anser Vänsterpartiet Sjöbo att följande krav är rimliga att ställa på kommunen.
Kommunen ska årligen publicera antalet tillsyner, ärenden som avslutats utan krav, mindre åtgärder, krav på ny anläggning, förelägganden, förbud, viten och överklaganden.
Uppgifterna ska vara ordnade så att det går att följa hur många ärenden som går vidare från ett steg till nästa.
Ett informationsbrev som inte är ett formellt beslut ska tydligt ange:
”Detta är inte ett beslut och kan inte överklagas.”
Det ska också framgå vad fastighetsägaren kan göra om uppgifterna i brevet är felaktiga eller ofullständiga.
Brevet ska ange vilka konkreta uppgifter kommunen har om just den aktuella anläggningen, när uppgifterna samlades in och varifrån de kommer.
Fastighetsägaren ska inte behöva gissa om bedömningen bygger på ett gammalt register, ett tidigare platsbesök eller aktuella observationer.
Ett platsbesök ska göras innan kommunen framför en konkret slutsats om att anläggningen behöver ersättas, inte bara innan ett formellt föreläggande eller förbud beslutas.
Anläggningens ålder får vara ett skäl att kontrollera den, men inte ett tillräckligt skäl att underkänna den.
När kommunen kräver en kostsam åtgärd ska det framgå vilken konkret miljö- eller hälsorisk som ska minskas och hur den förväntade nyttan har vägts mot fastighetsägarens kostnad.
Det räcker inte att endast hänvisa generellt till gällande praxis.
Kommunen ska ha särskilda rutiner för områden där kommunalt vatten och avlopp är beslutat eller konkret planerat.
Bedömningen ska visa om tidsfrist, en begränsad tillfällig åtgärd eller någon annan proportionerlig lösning är möjlig. Människor ska inte tvingas betala för två fullskaliga lösningar med kort mellanrum om det inte finns en akut miljö- eller hälsorisk.
Fastighetsägare ska kunna få tidig och oberoende rådgivning om möjliga lösningar, kostnader, tillstånd och gemensamhetsanläggningar.
Rådgivningen ska vara skild från företag som säljer eller installerar avloppsanläggningar.
Kommunens handlingsplan ska anpassas till Havs- och vattenmyndighetens nuvarande vägledning för riskbaserad tillsyn.
Prioriteringen ska inte bygga på en enkel åldersgräns. Den ska väga samman risken för påverkan på recipient och dricksvatten, typ av avloppsvatten, anläggningens teknik och kända funktion samt lokala mark- och vattenförhållanden.
Ett starkt miljöskydd och en rättssäker behandling av fastighetsägare står inte i motsats till varandra. En välgrundad tillsyn behöver klara båda delarna.
Kraven bygger på kommunens statistik och svar, PwC:s revisionsrapport samt Havs- och vattenmyndighetens vägledning för prövning och tillsyn av små avlopp.